Dragspelslegenden, spelmannen, Rolf Kikåsar´n Hermansson har 2009-05-04 alldeles för tidigt lämnat Glättaregatan i Kikås i tystnad från dragspelstoner.
Toner som stussade i berget och spred sig änna ner te Netterblads å långt över andra sidan mösen , som pappa skulle beskrivit det. Rolf blev 72 år och för de flesta som kände min pappa Rolf, infinner sig en obeskrivlig saknad. När jag var liten grabb och det skulle vara sköjigt hemma drog pappa fram en gammal tonette ur skrivbordslådan och spelade Gökvalsen på den. Han spelade så snabbt att man förundrades över hur han bar sig åt. Pappa var ganska tidigt ute och spelade med olika orkestrar, Pelles och Tonbandet är två jag minns. Pappa förknippades nog mest med dragspel bland sina vänner för att han spelade dragspel precis så som Calle Jularbo gjorde. Pappa tyckte mycket om Countrymusik också. Steeleguitar blev då en utmaning, ett instrument han ändå lärde sig spela på kort tid. Utan noter förstås, pappa kunde inte noter. När dragspelet som var pappas huvudinstrument, med åldern började bli för tungt för honom övergick spelandet istället på fiol tillsammans med Hällesåkers spelmanslag, eller också spelade han gärna några låtar på den egenhändigt byggda nyckelharpan. Alla var naturligtvis inte lika begåvade med pappas musiksmak, en del menade att han kanske skaffat katt, vilket han också gjorde. Jag skulle enkelt kunna skriva en hel bok med historier om min uppväxt med pappa, men vill med detta bara ge Mölndalsborna lite mer kännedom om vem Rolf Kikåsar´n Hermansson var när de hör hans namn.
Peter Hermansson
Jag har även ombetts att framföra en hälsning till alla som hjälpte, besökte och brydde sig om Rolf under hans sista svåra tid.
MVH
Johan Engman
Hansa wrote 74 Days Ago (neutral) 0Till minnet av den glade spelmannen Rolf "Kikås".
Javisst har det blivit tystare när Rolf gick bort. Jag har känt Rolf sedan 1959 då jag blev kompis med hans lillebror Göte. Tyvärr miste jag kompisen Göte då han blev dödad i en frontalkrock orsakad av ett rattfyllo i september 1968. Göte var då knappt 29 år, gift och hade redan tre barn. Vi umgicks väldigt ofta under hela tiden från vi lärde känna varandra tills jag fick dödsbudet via Rolf. Det var efter Götes död som jag blev närmare bekant med Rolf. Han gillade att prata och oftast var det han som ringde till mig. Det var alltid trevligt när man hörde hans lite brummande stämma. Då kunde vi babbla om olika saker, berätta historier och skratta i telefon en lång stund. Vi var också ett gäng som höll på med privatradiosnack på 27 MHz på 70- och 80-talen. Det var en kul tid. Då skämtade "Kikås" ofta i etern. Ibland snedställde han frekvensen på trafikmottagaren, så att det lät som en motor på en fiskestånka och pratade med fiskebåtar på "feskardialekt" och frågade om dom fått "möcke fesk". Dom tyckte nog bara det var kul. Ofta spelade han dragspel i radion, så att vissa ropade "spela mer" och några ropade "lägg av". Rolf med sitt sociala sätt blev mycket känd och populär i etern på den tiden. Jag tyckte det var så tragiskt att Rolf skulle råka få en så svårartad stroke, så att han inte kunde komma tillbaka igen. Jag saknar honom och hans glada skratt.
Vännen Hasse i Mölndal0 points







